Visa sig sårbar, hur gör man det?

Vad innebär det att visa sig sårbar? Vad vinner man på det? Hur långt skall man gå?

Jag förstår inte , det är som en nyckel som jag inte har hittat, eller en ekvation jag inte kan lösa.

Är det så att det någon gång kommer att lösa sig?

Som vanligt helt oförstående

Är jag så fantastiskt naiv, så otroligt ointressant och tråkig?

Varför blir detta ett mönster? Vad är mitt problem?
Jag vill bara skrika och fråga vad fan det här handlar om, men vad är det att skrika om efter "endast fem träffar"? Men L tyckte att jag skulle ge honom tid och ligga lågt.

Va fan???

Så stilla, så lugnt och så tyst.
En önskan finns om att det i mitt inre kunde vara lite mer så.
Oftast, nu för tiden, är det bara en lätt bris inom mig.
Återigen något jag är så tacksam över.

Jag har ett bryderi.
Min naivitet som jag gillar och som jag inte vill ta bort.
Men, ibland så är guldfisken framme och jag glömmer varje gång.
Nej, det handlar inte om att jag glömmer, jag vill ju våga känna, så är det ju.

Men snälla, låt honom inte jiddra bort mig.

Upp och ner!

Det är snabba vändningar i mitt liv, och det är väl därför jag lever, inser jag.

I dag är en bra dag.

Känslor är livet.

Vad är det vi skall acceptera?

Det tyckte lite oroväckande.
Att jag talade om hur jag kände.
"Vi är ju så unga!"
Allt handlar om att acceptera varandra för den vi är.

Visst vi kan acceptera varandra, men kanske inte med varandra.
Jag har en tanke om hur jag vill ha det, precis som han har en tanke om hur hans liv skall vara.
Hans tanke kan jag respektera, och han kan säkert acceptera min, men kanske kan vi inte fläta ihop dem två?

Det är lätt för någon att säga: "Acceptera mitt liv, för jag kommer inte att förändras så mycket", då lägger man plötsligt över allt ansvar på den andre, och gör det väldigt enkelt för sig själv.

Jag kanske var lite over the top, men jag var i alla fall ärlig mot mig själv. Han får se mig som jag är. Om han inte kan ta det så är han ändå inte något för mig.

Here we go again.

Same procedure as last time.

Jag försöker att inte tänka och försöker att bara vara i allt härligt, men fan så lätt skall det inte vara.

Jag förstör för mig själv, men det är slut med det nu.

Jag gillar mig själv, jag vill vara lycklig och jag kan vara lycklig. Jag blir modigare och modigare och en dag får jag lön för mitt arbete. Kanske inte nu, men jag är en bra bit på väg.

Mönster upprepas och jag försöker bryta dem, kanske försent även denna gång, men det närmar sig.

Jag tycker om honom.

Modig & tacksam

Jag är så tacksam.

Tacksam över att jag fått möjligheten att våga vara modig.

Jag tycker om honom.