Virrvarr

Springer, går, cyklar- vägrar stanna.
Vågar inte stanna och känna efter.
Jag vill bara ha lugn i bröstet.
När tanken slår mig så blir jag livrädd och springer vidare.

Något har dragit upp trådar och öppnat upp, nu är jag förvirrad med en öppen kropp.
Önskas att trådarna och innehållet packas om, samtidigt som jag får lugna handfasta
strykningar över mitt hår.

Visst finns kopplingar mellan kärlek och mitt förvirrade tillstånd, men det är inte väsentligt i sammanhanget. Detta är en process och det händer. Det händer mycket.

Jag vet att det är bra.

Lättad

Det är sagt, uttalat och berört.
Äntligen.

Livet handlar om sanningar. Sanningar kan vara jobbiga. Livet.

Eget ansvar.

Jag tycker om dig för att du är så himla trevlig.

Du är glad, intresserad, rolig, intressant, charmig, intelligent, rapp, sprallig, djup och vaken.

Jag känner mig trygg, jag känner mig lugn, och jag vill fortsätta umgås med dig. Jag uppskattar ditt sällskap och saknar det.

Det här är några av de saker jag skulle säga till dig om jag inte trott att det var försent, om jag inte var så sanslöst feg. Men, det här det bästa jag kan göra just nu.

Du snurrar till det för mig, och varje gång ser du till att öppna mig, för att sedan i nästa sekund vrida om. Jag kan inte hantera det, därför väljer jag att stänga av, ignorera och inte stanna.
Du tar för mycket av min energi i anspråk...

Det jag behöver är lugn och ro. I mig lugn.

Söndag

Det var länge sedan en söndag var så mycket söndag som söndagen varit idag.

Jag är ledsen.

Nu sätter jag punkt,
Jag vill verkligen sätta punkt.
Även om jag tar bladet från munnen
så vill jag ändå sätta punkt.
Det är försent, tillfället har passerat.

Det är skönt att slippa.
Jag behöver byta fokus.

Han är osäker.
Jag är fruktansvärt osäker.
Ingen bra kombination.

Så nu sätter jag punkt.