tålamod och acceptans

Är det så här du är? I så fall är det helt ok. Vill du vara lös och ledig?
Vad gör vi då här?
Vad är det du vill och vad är det du tycker? Avvaktar du för att se vad det här är?

Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till det här och till dig. Kan jag fixa det? Är jag beredd att göra det eller skall jag släppa med en gång och inte se vad det här kan bli?

Det kan bli svårt för mig som har ett stort bekräftelsebehov, aningens otrygg och har svårt att lita på folk. Jag behöver veta att jag är viktig för dig. Det räcker inte heller att du säger det, du måste visa det också.

Jag skulle, i den bästa av världar, vilja möta dig utan tvivel och förhoppningar. Utan för hastigt dragna slutsatser om hur du och jag är. Men det är svårt, vi har ju trots allt levt ett tag och har en del med oss.

Vad menar du med att du tycker om mig fast vi inte hörts på länge? Hur menar du då?
Jag lever i tron om att den personen som jag har ett visst intresse av mig vill träffa mig. Vill lära känna mig, och framför allt är nyfiken på mig. Vill veta vem jag är och vad jag tycker om. Jag har bara svårt att förstå ett anat sätt att se på det, men berätta för mig hur du tänker.