Vad fan, är det bara det här? Är det det här man går och peppar sig för och kämpar för?
Att gå ensam genom stan? Hur många sådana här kvällar har jag inte haft?

Jag och tomheten ute och går. Vi är fast förankrade i varann. Ensamheten är också oftast med. Han är lurig, för han är som en riktigt god gammal vän.

Är det inte dags att byta ut mina följeslagare snart? Har inte de gjort sitt i mitt liv?