feghet

Feghet och rädsla går hand i hand. Min känslor är utanpå kroppen, jag förbannar mig själv för att jag inte vågar visa dem. Jag tycker det är fegt, inte så mycket gentemot personen i fråga utan fegast mot mig själv.

Tanken på att stå där och tänka att det inte blev något på grund av att jag var för feg kan skrämma mig. Vissa dagar däremot ignorerar jag fakta och skulle ALDRIG säga något eller visa något. Tänk om jag skulle visa mig sårbar, det är omöjligt.