Haydn

Jag lyssnar på Haydn...

Det är regn i luften och jag känner mig en smula höstig.

Börjar kännas i kroppen att jag är redo för ett avslut. Ett avslut som jag knappt reflekterat över. Jag har bara funderat över det nya som händer i mitt liv. Eller...jag kanske inte ens har funderat över det. När jag tänker efter har jag istället skjutit undan det och bestämt mig för att börja tänka på det när det är dags.

Nu händer det nya saker i mitt liv. Jag kommer fortsätta utvecklas, visst är det fantastiskt. Tänk att det alltid finns något som driver oss framåt. Att aldrig ge upp och alltid vilja komma vidare. Nu är jag här, på väg in i nästa cirkel. Jag blir stolt över mig själv när jag inser att jag faktiskt inte låter mig stagnera. Jag blir också stolt över mig själv över att jag vågar, att jag litar på mig själv och egen kapacitet.

Osäkerhet är ett ord som jag inte tycker om.
Jag vet inte vart jag har ordet.
Jag har inget bra sätt att förhålla mig till osäkerhet.
Jag känner ofta osäkerhet, lite för ofta.
I de flesta situationer har jag lärt mig att hantera den, men den finns ofta där.

Men osäkerhet för mig är också en pirrande känsla, inte alltid negativ.