Vad skall jag säga?

Hur skall jag ta det här vidare?

Fast jag vet att jag gör fel om jag gör något alltför snabbt. Jag märker ju att jag skräms bara jag antyder något. Jag som är den man minst av allt behöver vara rädd för.

Jag är inte påstridig, aldrig.
Kanske för mycket åt andra hållet istället. jag tror inte att jag någonsin får visa. Inte i den här fasen. jag tror att jag måste spela cool, och det har ju bevisats alla de gånger jag försökt att inte gör det.

Så hur skall jag någonsin kunna tro att någon uppskattar ett annat sätt?

Jag är inte heller en person som ständigt behöver socialisera. Jag själv önskar ju tid, tid för mig själv och mitt liv. Vad är det som gör att jag skräms?

Jag tycker att han är så utvecklad och mogen att han inte skulle göra så här om han seriöst tyckte om mig. Undrar vad det är som gör att man spelar som mest med dem som man från början trodde att man skulle spela som minst med?

Jag förstår inte heller hur jag kan bli så arg på honom. det kryper i mig och jag vill bara klösa ut ögonen på honom. Han säger att han gör saker för min skull. Att han visar sig för min skull...han säger det med ett leende, men menar såklart allvar. Jag vill att han skall säga att han vill träffa mig, jag vill att han skall vilja göra saker med mig inte bara genom en slump. Vi ses bara slumpmässigt...eller nu ljuger jag. Vi ses i offentligheten, vi vet att vi kommer att ses, vi bestämmer aldrig något, men vi ses. Båda vet att vi ses.