Regn

Ett kärt återseende som får mig att bubbla.

Det får mig att känna att jag lever, att jag andas.
Kan det verkligen bara vara en envägskommunikation?
Jag har alltid hävdat att det inte kan vara det, men bör väl bli realistisk nu i vuxen ålder och inse att det kan finnas i bara ett av två sinnen.

Men det är ju en sån skön känsla, jag är beroende, drogad och hög på känslan.

Ja, ja...vad vet jag?
Vem är jag att veta det?
Jag skulle ju kunna fråga.