Känslorna utanpå kroppen.

Jag lämnar en man för att jag ständigt känner mig pressad och kvävd. Jag anses enligt honom vara roten till allt ont, medan jag själv gärna vill hävda att "it takes two to tangle".

Jag är glad och hoppfull över min nyvunna frihet. Inmundigar en välförtjänt kaffe en morgon för att fira min semester. Plötsligt från ingenstans dyker någon upp som för att reta mina smaklökar, som för att testa mig och känna mig. Någon som upptar min tid och lyckas få mig att släppa greppet och bara följa med. I samma sekund som jag låter detta hända så vet jag. Jag vet att berusningen jag har i min kropp när som helst kan vända, vända till något annat. Jag vet också hur mycket jag älskar känslan av att vara hög och berusad av vad det nu är.

Uppfattar känslan som något härligt, något jag skall ta till vara på och minnas. En av de första tankarna var också att inte lita på den personen som hamnade i min väg, att inte låta honom berusa mig och beröra mig på riktigt. Jag lät det inte heller hända ytterst ute...men innerst inne var jag fast redan efter ett par minuter.